Jag är ingen storkonsument av hiphop. Jag är på intet vis fientligt inställd, men det är helt enkelt inte alltid min tekopp. En gång i tiden var jag dock öppensinnlig och hade ännu inte fastnat i gamla invanda hjulspår och därmed önskade jag mig Beastie Boys ”Ill communication” i julklapp. Detta borde ha varit 1994 när jag tänker efter. Jag lyssnade på skivan två gånger och skämdes sedan en aning över att jag inte gillade den alls när min mor spenderat dyra pengar på mig.
Några år senare plockade jag åter fram den och gav den ytterligare en chans och även om den inte omvände mig till fullblodshiphopare så är det nu ett av mina favoritalbum. Kanske för att låtarna som inte är utpräglad hiphop är så förbannat bra och då särskilt de instrumentala.
"Futterman's rule" är en av dessa och svänger något alldeles särskilt. För övrigt vill jag minnas att denna regel går ut på att man kan börja äta när två personer har blivit serverade.
//T
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar