Gnarls Barkley: ”Crazy”

Jag är som alltid hopplöst efter. För att kalla mig musikintresserad så ligger jag alltid ungefär tre år efter alla andra med att upptäcka ny bra musik. Det har inget med ointresse att göra, utan är en kombination av lathet och bekvämligheten som bor i att alla album säljs för halva priset när jag väl upptäcker och vill ha dem.

Jag satt och klickade runt bland TV-kanalerna för några år sedan och fastnade mitt i en konsert på SVT med en stor svart man klädd helt i vitt och en pipa som inte gick av för hackor. Dessutom svängde musiken mer än mannen i fråga svettades på scenen.

När SVT snappat upp något snabbare än mig så tycker till och med jag att det gått illa. ”Crazy” hade jag nog hört någon gång i bakgrunden, men efter ett par extra genomlyssningar hade den gjort min dag. Hela Gnarls Barkleys första album ”St. Elsewhere” är bra och ”Crazy” må vara uttjatad, men är ju fantastisk. Jag är övertygad om att det är en av låtarna man starkast kommer att förknippa med bra musik från 00-talet.

//T