Nu är Tom Jones knappast någon husgud för mig. Han fraserar inte direkt unikt, skrämmer små barn efter sina plastikoperationer och skulle nog inte kunna sjunga finstämt om alternativet var att få samtliga 180 000 brösthår utryckta ett i taget med pincett. Dessutom väljer han ofta rätt så sunkiga låtar, men: Jävlar vilken pipa.
I ”Hide And Seek” (från albumet som aspirerar på dummaste titeln genom tiderna, A-Tom-ic Jones) släpper han loss hela registret. Det vill säga, han tar ifrån tårna mest hela tiden. När han måste hålla igen låter han som om han är på väg att spricka. Min favoritsekvens är precis i början av låten när Tom ska igång och sjunga. Det är sällan en sångare lyckas landa springande.
"Hide And Seek" släpptes 1965 och är något av en arketyp för musiken från mitten på 60-talet. 2:16 lång med stompande blås, heltight komp och ovanpå en sångare som i sanning kan sjunga. Tom är fortfarande ingen favorit, men uppenbarligen rätt man att sjunga en tokbra låt.
//T
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar